Triumfbågen: varför den byggdes och vad du hittar på den

Napoleon lät bygga Triumfbågen i Paris till sin armés ära efter segern i slaget vid Austerlitz i december 1805. Grundstenen lades den 15 augusti 1806, på Napoleons födelsedag, men regeringsskiften avbröt bygget, och bågen invigdes först i juli 1836, efter 30 år.

Den står mitt på ett runt torg eftersom den byggdes där vägar redan då möttes i form av en stjärna, och i dag strålar tolv avenyer ut därifrån. På dess väggar hittar du fyra stora skulpturgrupper, sex reliefer med slag och hundratals namn på slag och generaler, och under valvet en okänd soldats grav från första världskriget. Samma delar kan du också leta efter på en trämodell av bågen.

Varför bågen byggdes och varför bygget tog 30 år

Med bågen ville Napoleon hylla Grande Armée, alltså den armé som han hade segrat med vid Austerlitz. Förebilder var de gamla romerska triumfbågarna, framför allt Titusbågen i Rom, och ritningarna togs fram av arkitekten Jean-François Chalgrin.

Bågen står i den västra änden av Champs-Élysées, mitt emot Tuileriespalatset, som då var Napoleons residens i Paris. Den är därmed en del av en lång, rak axel som går från Louvren längs Champs-Élysées vidare västerut.

År 1810 gifte sig Napoleon med Marie-Louise av Österrike, och bröllopsprocessionen skulle tåga in i Paris över torget där bågen byggdes. Pelarna nådde då knappt upp över marken, så Chalgrin lät uppföra en båge i full skala av en träkonstruktion och målad duk. På den modellen såg han sitt förslag på plats och justerade det sedan ytterligare.

Chalgrin dog 1811. Efter Napoleons fall 1814 stannade bygget av, och först kung Ludvig XVIII satte i gång det igen 1823. Det slutfördes under kung Ludvig Filip, som tillägnade bågen revolutionens och kejsardömets arméer. Bågen invigdes den 29 juli 1836.

Bågen består av fyra massiva stenpelare som förbinds av valv. På de två huvudsidorna finns en stor valvöppning, på de smalare sidorna mindre. Inne i en pelare går en spiraltrappa, och upp till bågens tak är det 284 trappsteg.

Torget runt bågen hette Place de l’Étoile, alltså Stjärntorget. Vägarna möttes här i form av en stjärna redan innan bågen byggdes, men dagens tolv avenyer kom till först vid ombyggnaden av Paris som prefekten Haussmann ledde under andra hälften av 1800-talet. Sedan 1970 bär torget Charles de Gaulles namn. Själva bågen är omkring 50 meter hög och omkring 45 meter bred.

Vad skulpturgrupper, reliefer och namn på väggarna visar

Utsmyckningen skapades av flera skulptörer först på 1830-talet, när bygget höll på att slutföras. Störst är de fyra skulpturgrupperna på pelarna, och var och en hör till ett år:

• De frivilligas uppbrott 1792 av François Rude, även känd som ”Marseljäsen”, på sidan mot Champs-Élysées. Över de frivilliga, som ger sig av för att försvara den unga republiken, svävar en bevingad kvinna, Frihetens genius.
• Triumfen 1810 av Jean-Pierre Cortot, också på sidan mot Champs-Élysées. Den hyllar Napoleons segrar.
• Motståndet 1814 och Freden 1815 av Antoine Étex på bågens motsatta sida.

Ovanför skulpturgrupperna finns sex reliefer, alltså bilder huggna i väggen så att figurerna sticker ut ur den. De visar händelser från revolutionskrigen och Napoleonkrigen, bland dem slaget vid Austerlitz. Högre upp löper en fris runt bågen, ett band med en relief av soldater, och allra högst upp finns attiken, byggnadens översta del ovanför taklisten. På attiken finns 30 sköldar med namnen på segerrika slag.

På valvöppningarnas innerväggar är namn på slag och på hundratals generaler från revolutionens och kejsardömets krig inhuggna. När ett namn är understruket stupade den mannen i strid. Taket i det stora valvet är prytt med huggna rosetter.

Vad den okände soldatens grav under bågen är

Under det stora valvet vilar en fransk soldat från första världskriget vars namn ingen känner till. Han står för alla som stupade för Frankrike i kriget. Idén att hedra de stupade med en enda okänd soldat kom till redan 1916, under kriget.

Den 10 november 1920 valde soldaten Auguste Thin i Verdun ut en av åtta kistor med kropparna efter oidentifierade franska soldater. Dagen därpå fördes kistan till Triumfbågen, och den 28 januari 1921 begravdes soldaten på den plats där han vilar än i dag. På gravplattan står det på franska, i översättning: ”Här vilar en fransk soldat som dog för fosterlandet, 1914–1918”.

Lågan över graven tändes för första gången den 11 november 1923 av krigsministern André Maginot. Sedan dess återupplivas den varje kväll klockan 18.30 vid en ceremoni som föreningen La Flamme sous l’Arc de Triomphe håller i. I dag påminner lågan om de döda i båda världskrigen.

Vad du kan lägga märke till på en trämodell av Triumfbågen

En trämodell visar bågen i litet format, så att du kan jämföra den med den riktiga byggnaden. Även Chalgrin provade sitt förslag på en modell, fast i full skala. Vilka delar av utsmyckningen din modell har och hur den återger dem ser du i dess instruktioner och på bilderna. När du jämför, fokusera på de här ställena:

• Förhållandet mellan höjd och bredd. Den riktiga bågen är omkring 50 meter hög och omkring 45 meter bred, alltså nästan lika bred som hög. Mät modellens höjd och bredd utan sockel. Om förhållandet blir tydligt annorlunda har modellen ändrat byggnaden i det avseendet.
• Skulpturgrupperna vid pelarna. Leta på de två huvudsidorna efter fyra skulpturgrupper vid pelarnas fot. På den riktiga bågen står De frivilligas uppbrott och Triumfen på sidan mot Champs-Élysées, så med hjälp av dem ser du vilken sida av din modell som skulle vara vänd mot avenyn.
• Ytorna ovanför skulpturgrupperna. På den riktiga bågen finns där reliefer med slag. Jämför vad som finns på samma ställe på modellen: en bild, ett mönster eller en slät yta.
• Den övre delen. Hitta taklisten, frisbandet och attiken ovanför valvöppningen. På den riktiga bågen bär attiken 30 sköldar med namn på slag, så titta på hur din modell återger den.

Om du vill titta närmare på de här delarna hemma är trämodellen Triumfbågen Little Story E011 enligt uppgifterna i butiken avsedd från 14 år.

Vanliga frågor