Skivspelare: så förvandlar nålen skivans spår till musik

En skivspelare spelar musik eftersom nålen följer skivans spiralformade spår och spårets små vågor sätter den i svängning. Svängningarna blir sedan ljud: i en gammal grammofon genom ett tunt membran och en tratt, i en modern apparat genom en magnet och en spole till en elektrisk signal som förstärkaren förstärker.

På en modell av en skivspelare ser du det på tre delar: tallriken, tonarmen med nålen och kugghjulen, alltså de hjul med kuggar som får tallriken att rotera. En jämn rotation hjälper ljudet att behålla sin tonhöjd, och nålens friktion i spåret sliter gradvis på både skivan och nålen.

Så blir nålens rörelse i spåret till ljud

Ljudet är lagrat på skivan som spårets form. Skivan skärs av en maskin som skär ljudets rörelse in i spårets vägg, och uppspelningen går åt motsatt håll: nålen (tekniskt spetsen) glider längs spårets vägg och svänger efter dess vågor. Tonarmen som nålen sitter på förflyttas långsamt över skivan, eftersom spåret styr den.

En gammal grammofon behöver ingen elektricitet. Nålen är kopplad till ett tunt membran i ljudlådan. Membranet svänger tillsammans med nålen, sätter luften i tonarmen i rörelse och luften fortsätter in i tratten, som för ljudet ut i rummet. Tratten vidgas gradvis från tonarmen, vilket hjälper till att föra ljudet från ett smalt rör till ett stort utrymme.

En modern skivspelare förvandlar svängningarna till elektricitet. Nålen sitter på ett tunt skaft som i pickupen rör en magnet mellan spolar, eller spolar i en magnets fält. Rörelsen skapar en liten elektrisk spänning i spolen som motsvarar spårets form. Förstärkaren förstärker den och högtalaren gör den till ljud igen.

Spårets form skiljer sig mellan olika tider. Berliners platta skivor har ett spår där nålen svänger i sidled, medan Edisons cylindrar hade ett spår med rörelse upp och ner. Stereoskivor har spårets väggar lutade 45 grader och varje vägg bär en kanal, den vänstra eller den högra.

Varför tallriken ska rotera jämnt

Nålen följer spårets form, men ljudets tonhöjd beror också på hur snabbt spåret rör sig under nålen. Därför har skivor bestämda varvtal: 33⅓, 45 eller 78 varv per minut. Om du ställer in fel varvtal skadas inte skivan, men musiken går för snabbt eller för långsamt, så kontrollera varvtalet på skivan innan du lyssnar.

Även hastigheten måste vara jämn. Om den varierar varierar också ljudets tonhöjd: en långsam variation låter som en vacklande ton och i extremfallet låter musiken som om den vore full.

Jämn rotation är inte självklar. I ett starkt parti bromsar spåret tallriken något, särskilt med enklare drivningar. En tung tallrik beter sig som ett svänghjul: dess hastighet ändras långsamt och inte ryckvis, och därför används en sådan i vissa skivspelare.

En gammal grammofon löser det mekaniskt. De första apparaterna krävde att någon vevade hela tiden. Senare drog man upp en fjäder en gång med veven, kugghjulen förde dess energi till tallriken och en centrifugalregulator, vanligen tre vikter på fjädrar, höll hastigheten stabil.

Varför skivorna och nålen slits

Under uppspelningen gnuggar nålen mot spårets väggar och friktionen sliter på båda: skivan och nålens spets. Det fina dammet som hamnar mellan dem beter sig som ett fint slippulver.

En sliten nål skadar också skivan: på spetsen bildas platta ytor med vassa kanter som kan förstöra spåret. Ett högre nedtryck sliter snabbare på skivan, så ställ in nedtrycket enligt skivspelarens bruksanvisning.

Man kan inte ange ett fast antal timmar efter vilket nålen ska bytas, eftersom det beror på nedtrycket, spetsens form och renheten. När ljudet försämras så att du hör det kan nålen redan ha varit sliten ett tag.

I gamla grammofoner med tratt slet även tonarmen på skivan. I vissa äldre maskiner var tratten fast förbunden med nålens ljudlåda, så spåret fick dra även en del av trattens vikt, och en mycket tung tratt kunde slita ut en skiva redan efter några få uppspelningar. Därför fästes tratten senare på plats och tonarmen kopplades till den med en led.

Du kan bromsa slitaget med tre kontroller:

• Damm. Dra före lyssnandet en mjuk pensel över skivan och nålen. Dammet i spåret fungerar som slippulver.
• Nedtryck. Ställ in det enligt skivspelarens bruksanvisning. För stort nedtryck sliter på skivan, för litet kan förvränga ljudet.
• Nål. Om diskanten försvinner och ljudet är smutsigt, kontrollera nålen och byt den enligt bruksanvisningen.

Vad du ska titta på hos en modell av en skivspelare

En skivspelarmodell i trä behöver inte spela, men den visar samma kedja av delar: drivningen, tallriken, tonarmen med nålen och tratten. Vilka av dem modellen har och hur de hanteras ser du i dess bruksanvisning; proceduren nedan är bara en vägledning om vad du ska titta på.

1. Tallrik och kugghjul. Om du driver modellen med en vev, vrid den långsamt och titta på tallriken. En mjuk rörelse visar att kugghjulen arbetar jämnt. Om tallriken kärvar, rycker eller alltid fastnar på samma ställe kan det finnas friktion där, och hur du hittar den beskriver artikeln om en mekanism som kärvar.
2. Tonarm med nål. Titta på hur tonarmen vrider sig i leden och hur nålen rör vid skivan. På en riktig skivspelare ska nålen vila lätt på skivan, eftersom för stort nedtryck sliter på skivan. Om tonarmen på modellen rör sig trögt eller skaver, kontrollera i bruksanvisningen att leden är rätt monterad.
3. Tratt eller högtalare. Om modellen har en tratt, titta på hur den vidgas från den smala delen vid tonarmen till mynningen. Så förs ljudet ut i rummet på en riktig grammofon.

Samma sätt att observera hjälper också med andra mekanismer, till exempel med gökurer.

En mekanisk skivspelarmodell ur katalogen visar några av dessa delar i rörelse. Vilka exakt ser du i dess beskrivning.

Vanliga frågor